Jag har sedan jag träffade killen och avslutat min behandling upplevt ett minskat behov av att blogga. Mår mycket bättre nu. Känner att jag bara skriver av vana och har inget intressant innehåll. De gånger jag skrivit och fått era råd har dock varit ovärderligt och hjälpt mig mycket.
 
Det är det jag kommer att sakna mest med att sluta blogga. ER <3 Hoppas att ni har känt att ni bidragit till ett bättre mående hos mig för det har ni. Ni har varit bättre än professionella. 
 
Bloggandet har hjälpt mig mycket och jag har lärt känna många fina personer som jag ser till att hålla kontakten med. Om det är någon av er som känner att ni vill hålla kontakten med mig så kan ni maila mig på: tictactoet@hotmail.se 
 
Började med denna blogg 2009 och det har hänt en hel del sedan dess. Jag har kämpat och kämpandet har nu gett utdelning. Jag är på ett mycket bättre ställe nu i livet. Jag lever mer det liv jag vill leva med mindre ångest, mindre nedstämdhet och med mer glädje!
 
Mina avslutande ord, förutom att jag vill tacka er som följt mig genom åren, är att ingenting är omöjligt och att det blir bättre. Sätt mål och tro på att du kommer nå dem. En dag är du där och du undrar hur det gick till, men det spelar ingen roll för du är så lycklig och tacksam! 
 
Om ni känner för det så lämna gärna ett avtryck i kommentarsfältet. Du kanske vill berätta hur länge du följt mig eller har någon fråga. Jag kommer var inne och läsa och svara på eventuella kommentarer i en vecka framöver innan jag raderar bloggen. 
 
Jag hoppas att ni alla får det liv ni vill ha, LEV på riktigt. Våga! :-D