Igår hände en udda grej. En av mina kollegor öppnade upp sig för mig via text och det visade sig att hon haft anorexi när hon var yngre. Beslutade för att outa mig själv. Känns faktiskt skönt att ha berättat det för någon på arbetsplatsen förutom min kompis som jag jobbar med och min arbetsledare. Nästa steg skulle kunna bli att berätta för HR om jag skulle känna att jag blev sämre i framtiden. Innan har jag varit så att jag hellre säger upp mig än blir sjukskriven för att jag inte vill att det ska komma fram att jag har psykisk ohälsa. Vet att det är så vanligt men är uppfostrad till att vara ”stark”. 
 
Har ju de senaste åren insett att jag både är introvert och har en del social ångest och försöker acceptera det. Acceptans för min ”svaga” sida. 
 
Gått på anti-depp i en vecka nu och magen är bättre! Så himla skönt och jag känner att jag även mår bättre, mer glad och social. Vilken tur att jag gav anti-deppen en chans igen! 

Kommentera

Publiceras ej