Ett av de många komplex jag har är att jag lätt bygger muskler. Inte för att det är fult på andra utan kanske för att jag sticker ut med det. Killar har klämt imponerat på mina armar och även tjejer har berömt dem under min uppväxt. Jag har tolkat det fel och trott att jag ser ut som ett muskelberg och om man som jag bara vill passa in så känns det inte som man gör det om man som tjej har mycket muskler. Kanske nu för tiden när det är inne att ha synliga muskler men inte när jag växte upp. 
 
Min kille tycker att det är hett men det är delade känslor att ha synligare muskler än sin pojkvän. 
 
Jag förstår att många tjejer och killar kämpar för det så hur kan jag lära mig uppskatta det? Försöker tänka på det praktiska att det är bra med muskler som i det dagliga livet, vid självförsvar och ger en högre förbränning. Varför ska jag då fastna på hur det ser ut på just mig? 
 
Hoppas jag inte uttryckt mig på ett sätt så att någon tar illa vid sig. Det är inget fel på muskler oavsett kön. Jag ser mig själv som ett undantag, det är fint på andra men inte mig. 
 
Jag tycker att det är jobbigt att behöva visa mer hud nu när det är varmt. Blir mer medveten om kroppen för att den syns mer. 
 
Kommer jag någonsin kunna acceptera mitt utseende och inte se det freak som jag ser? Att jag duger som jag är och att det inte är farligt att sticka ut ibland. Alla är vi olika.
 
 

Kommentera

Publiceras ej