Idag kom jag att tänka på hur det var när jag hade bulimi. Det är så sjukt att man kan vänja sig vid att spy och må skit både fysiskt och psykiskt.
 
Jag har så mycket bättre livskvalité idag och trots det kom jag på mig själv med att längta efter att få tillbaka ”kontrollen” som jag hade i anorexi-perioder och bli sådär smal att jag ser svag och ömtålig ut. Varför suktar jag fortfarande efter det?! Vad är det som gör att det ger mig något jag inte kan få på annat sätt? 
 
Varför får jag fortfarande sug efter att skada mig? Jag är värd bättre än ätstörningar och självdestruktivt beteende! 

Kommentera

Publiceras ej