Min äldsta dotter kom fram till mig och sa lågt att när du stod där borta såg du lite tjock ut. Jag blev så förvånad. För det första är hon inte en person som säger elaka saker. För det andra är hon bara 5 år. För det tredje så undrar jag om hon verkligen tycker att jag är tjock. Hon blev skamsen när hon insåg att jag inte tyckte om att hon kallade mig det och sa förlåt. Vi talar aldrig om att vara tjock eller smal i familjen så förstår inte vad det kommer ifrån.
Min man tror att det handlade om att testa gränser. Att hon hört någon säga det och ville se min reaktion. Hon har inte alls min kroppstyp utan är lång och smal som en pinne så hon kommer förhoppningsvis inte behöva tänka på att bli sedd som tjock av någon men hon kan ha ärvt min sårbarhet för att utveckla ätstörningar och hon växer upp i detta utseendefixerade samhälle.
Jag vet att jag inte är tjock men en sådan kommentar landar väldigt hårt hos mig. Jag vet att jag innan jul oroade mig för min ofrivilliga viktnedgång men den oron är nu borta för jag har de senaste dagarna gått lös och förmodligen gått upp allt och känner ett visst obehag över det. Viktuppgång är fortfarande känsloladdat.
Är också kluven till min medicinering. Har inte PMS nu så halverat min dos igen men känner mig bara lättretlig. Kanske bäst att ändå vara lite avtrubbad hela tiden? Är lite svajig i mitt psyke just nu pga stress.
Kommentera