Känns som att mitt mående har dippat ganska rejält bara över helgen. Vet inte om det är stressen men känner mig så deppig. Ser inte längre fram emot bröllopet. Allt med det känns bara så jobbigt. Tvingas vara social och stå i centrum på ett jobbigt sätt. Det är en grej att stå på scen och underhålla men nu ska jag vara mig själv och jag upplever att jag inte kommer duga rent utseendemässigt. Känner sådan utseendepress så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Kändes lugnt ett tag när löshåret var i men nu är jag på ruta 1 igen. Vad ska jag göra åt mitt utseende? Vill inte ångra mig i efterhand att jag inte ansträngde mig mer. Vill få bröllopet överstökat nu men det är några veckor kvar med denna jävla utseendeångest och liknande dysmorfofobi-upplevelse. 
Måste ta ut löshåret som jag satte i. 4000kr i sjön... anledningen? Mitt egna hår är för svagt. Haft ont i hårbotten vid fästena och hårbotten kliar. Är rädd att tappa mer av mitt egna hår och det är inte värt det så jag är klok och ska boka tid imorgon för att ta ur det. Får helt tänka om angående bröllopsfrisyren. Nu får jag ha uppsatt istället. Trivs inte i det men får gå. Tur att min blivande man tar mig för den jag är. Måste minska utseendets betydelse...
Hög arbetsbelastning på jobbet och stress inför bröllop är inte optimalt för en känslig mage och psyke. Peppar mig hela tiden med att det är en kort period, att det efter brölllopet kanske blir så att magen blir bra igen. 
 
Känner mig inte sugen på mat och att äta är jobbigt. Håller dock min regelbundenhet även om det är kämpigt. Igår fick min stackars pojkvän laga mat åt mig och sedan satt jag och kämpade i flera minuter innan jag ens kunde äta och när jag åt tog det dubbelt så lång tid och kunde inte äta upp allt. Men han är tålmodig och rak. Låter mig inte slippa undan oavsett om det är jobbigt. Inget blir bättre av att inte äta och jag vet det. Vill sluta hantera jobbiga perioder med mat.