Har beslutat mig för att lägga ner bloggandet igen. Behövde den under våren och innan bröllopet men nu känner jag mig mer harmonisk igen och starkare. Man lär sig hela tiden om hur man fungerar och vad man behöver. Jag prioriterar min psykiska hälsa mer. Fokuserar på att ge mig själv de bästa förutsättningarna så att jag ska orka leva ett socialt och aktivt liv. 
 
Tackar för de kommentarer jag har fått. Hoppas att ni som läst finner sinnesro om ni inte ännu fått det <3
Har haft fullt upp det senaste så inte hunnit uppdatera. Sista veckan innan bröllopet mådde jag inte bra psykiskt och det blev inte bättre med det beskedet jag fick i posten. Jag såg det som en utmaning att försöka inte tänka på det och fokusera på bröllopet. 
 
Bröllopet blev helt perfekt! Jag blev till och med nöjd med mitt utseende och fick så många komplimanger av båda könen och många sa att jag såg ut som en prinsessa. Jag som var så orolig för att jag inte skulle duga. Min klänning gjorde så att jag gick in i en roll och kunde spela mer självsäker än vad jag var. Tackar mina skådespelartalanger för att det inte syntes hur nervös jag var i kyrkan! 
 
Som sagt hela dagen blev perfekt med väder och mående. Så lycklig över att dagen blev perfekt! 
 
Nu är vi på bröllopsresa i Italien och jag mår bra! Tacksam över detta och påminner mig om hur bra jag har det och älskar min man! 
Snart 1 år har gått sedan jag senast skrev ett blogginlägg. Mitt längsta uppehåll sedan jag började blogga 2010. 
 
Vad har hänt sedan dess och varför börjar jag blogga igen? 
 
Svaret på första frågan är att det har hänt massor! Har verkligen utvecklats som person både när det kommer till relationer och min kropp. Hade ju redan hänt en hel del när jag slutade blogga i mars 2017 med att ha träffat min första pojkvän. Vet ni vad?! Jag ska gifta mig i sommar! :D Gått fort men är det rätt så är det och jag vill inte vänta längre på att leva mitt liv. Han är verkligen min tvillingsjäl så jag är verkligen lycklig över att ha fått in honom i mitt liv. 
 
Jag är även sambo nu och bor ihop i hans lägenhet i en annan stad. Väldigt överraskad hur snabbt man kan vänja sig vid att dela livet med en annan person. 
 
Kom igång med sexlivet på riktigt men det var inte lätt av både fysiska och psykiska anledningar men jag kämpar på. 
 
Slutade med anti-depp i augusti och varit utan sedan dess. Mycket känslor nuförtiden. Nära till skratt men också gråt. Alla sinnen är överkänsliga. Fått mer social ångest och orkar inte vara lika social längre. Försöker avceptera att jag är en HSP-person. 
 
Gick upp i vikt, inte mycket men tillräckligt för att jag skulle känna mig stor. Blev stressad över det kommande bröllopet och ville gå ner igen. 
 
Inte självskadat sedan mars och tänker sällan väldigt mörka tankar. Känner ett ansvar att jag måste ”sköta mig” för min sambo. Det är svårt att få strula med maten när någon övervakar en. Får på gott och ont, mest gott men ätstörningen som börjar komma tillbaka tycker att det är jobbigt att inte kunna få äta på sitt sätt och få gå ned i vikt i fred. 
 
Jag har allt jag kan önska men mår fortfarande inte helt bra. Känner skuldkänslor nu när jag mår dåligt, förr hade jag anledning att må dåligt men det har jag inte nu och borde må bra! 
 
Har kvar en kontakt på psyk, dock ingen som ger mig något. Förra veckan sa hon att det syns att jag gått ner i vikt. Tog det positivt och känner hur min ätstörning envisas med att försöka sluta sig fram. Jag tänkte att bröllop skulle kunna trigga den och bokade därför ett möte med min äs-terapeut i början av hösten. Har jobbat emot ätstörningen sedan dess men det senaste hålet det på att gå åt fel håll igen och jag har ingen att prata med. Därför jag vill börja skriva här igen...