Jag inser att det inte är "fel" eller "konstigt" att jag känner mig stressad. Jag har småbarn, sover sällan en hel natt,har ekonomisk oro då vi inte får lägenheten såld, pendlar till annan stad för att jobba och har mycket på jobbet. Jag försöker påminna mig om att jag inte är svag.
Har delad tjänst och det börjar bli mkt på båda de tjänsterna nu så får första gången har jag vågat säga något till en chef. Bett min chef hjälpa mig att prioritera. Oroar mig för att det ska påverka hennes syn på mig men struntar i det för jag vill inte att stressen ökar. Idag kände jag lite tendens till ångestattack.
Jobbar aktivt med mitt mående. Trots att jag är mitt uppe i PMS så mår jag ändå okej. Har bra stunder. Försöker ta hand om mig själv och bejaka de jobbiga känslor som uppstår. Försöker tillåta dem och tänka på att de går över.
Kommentera