Hade starkt ångestpåslag under förmiddagen. Längesedan jag kände av ångest och det slog mig att det är samma fina vårväder när jag gick en promenad men inuti mig var det annorlunda och av ingen direkt anledning än att jag inte tål nedbrytningen av ett hormon. Att vår verklighet är på insidan och jag började tänka på alla som kämpar med psykisk ohälsa och vad tufft de måste ha det. Jag var ju också en av dem men då var jag van vid det. Nu känns minsta lilla dåligt mående så främmat och stort. Googlade olika psykologmottagningar idag för känner ett stort behov av att prata med någon om hur jag mår men jag vågar inte. Testar mer sömn, motion och mat och ser vad det ger mig. 

Kommentera

Publiceras ej