Nu har jag varit utan antidepp sedan i torsdags så
nu har väl effekten försvunnit helt så det jag känner nu är bara jag. Ibland kan jag känna att jag medicinerar bort mig själv, min HSP som är jag även om det har sina nackdelar att känna så mycket. Nu orkar jag ta den sidan av mig själv och känner mig nyfiken över ett bättre sexliv, att börja gråta även för fina saker, att bli euforisk, fyllas med massa kärkekskänslor och vara mer i nuet. Det som är mindre trevligt är att min hjärnas tempo är uppvridet och jag har svårt att fokusera men det är nog p g a omständigheterna.
Min PMS kommer dra igång inom någon dag och då är tanken att jag ska ta Spironolakton (eller vad den nu heter) men vi håller på att flytta och jag måste vara i form fysiskt och kan inte riskera svimma p g a för lågt blodtryck så ska pusha på det och se om jag klarar av att hantera PMS:en utan någon substans.
Om ni som läser skulle märka att jag med tiden utvecklar depression eller verkar må mycket sämre får ni gärna ta upp det. Tycker det är svårt att ibland förstå själv att man är där och att det kan vara dags för medicinering. I sådana fall kommer jag testa Brintellix (stavning?). Även om Escitalopram inte ger mig fysiska biverkningar så funkar den ju inte i längen för mig då jag vill sluta för att den gör mig avtrubbad. Fysiska biverkningar kan ju också gå över efter insättningen.
