Nu är min långa föräldraledighet över. Har kvar måndagar fram till sommaren som tur är. Jag tog mig igenom den som stundtals var jobbig för mig. Märker att jag är en lugnare och gladare förälder nu när minsta blivit ett litet barn och inte längre bebis. Vi kan göra mer saker och det har ju blivit vår.
Haft många lyckliga känslor i mig det senaste. En stor tacksamhet till mitt liv och till naturen. Jag har alltid varit bra på att glädjas åt det minsta men med åldern blir jag ännu mer "billig i drift". Kan fascineras av hur fina blommor är. Att solen skiner. Att jag får gosa med mina barn.
Under påsken är vi iväg hos min mans släkt. Brukar stressa mig då jag känner att jag inte riktigt kan vara mig själv. Ska jobba på att försöka inte bry mig om vad de tycker om mig och träna på att våga säga vad jag tänker och tycker. Framförallt kommer jag se till att stå upp för mina barn som jag känner ibland att de kan ha starka åsikter om deras beteende. Det är lite lättare för mig att stå upp för någon annan än mig själv. Känner att jag så ofta lägger band på
mig själv, fogar mig, andras behov är viktigare än mig, alla andra har alltid rätt och så vidare... Riktigt tråkigt att leva med dessa tankar. Undrar om jag någonsin kommer få bättre självkänsla.
