Jag har under det senaste året brottats med tankar om mitt egna och andras åldrande. Jag fyller 40 år nästa år så är väl en klassisk ålderskris. Idag höll jag i en klassåterträff för min gymnasieklass. De flesta har jag inte sett sedan studenten för 20 år sedan. Kändes blandat att se dem för kunde ju se åldrandet hos dem också. Att vi inte längre är unga som vi var då.
Det var lite ledsamt att gå runt i skolans tomma lokaler. Som att insikten kom till mig att det livet var då och är så långt borta från det liv man idag lever. Att bli vuxen har inneburit mer ensamhet. Innan dess bodde man med sina föräldrar och syskon och träffade sina vänner varje dag i skolan och sedan går man ut i livet helt själv.
Jag är så ledsen idag och det är nog inte bara alla dessa tankar utan också för att jag halverat dosen av antidepressiva några dagar eftersom mensen hade kommit och jag tänkte att ta den lite mer cykliskt men reagerar direkt på nedtrappningen med irritation och blir lätt nedstämd. Så här vill jag inte må så
får väl bara acceptera att vara lite mer avtrubbad. Är just nu värre att känna så mycket för jag får mycket existentiell ångest och allt hemskt som händer i världen. Hoppas på att mer sömn hjälper.
Kommentera