Jag har med stressen blivit mer glömsk och har ännu en gång glömt ta min medicin så många dagar på raken att det blev att jag struntade att ta dem igen. Jag vet, korkat. Sett serien "Painkiller" och fått avsmak på läkemedelsindustrin. Jag vet att antideppen hjälpt mig så många gånger men jag har även en längtan efter att vara "fri" från medicin. Tror jag fått det från min uppväxt, att man ska klara sig utan all typ av hjälp. Stör mig på att jag ibland inte kan stå emot det. Jag är vuxen och ska lyssna på mig själv.
Tyvärr får jag en sådan kick de första dagarna efter att jag slutat. Känner så djupt - musik, känslor, omgivningen. Som att jag "vaknat" från en sömn. Efter några dagar försvinner ruset och det negativa kommer med ökad ångest, mer nedstämdhet och främst en massa irritation. Börjar tröstäta för att hantera alla känslor. Har därför gått upp i vikt. Hur mkt vet jag inte för jag vågar inte väga mig. Oro och ångest över min kropp börjar smyga sig på. Är så lätt att känna sig frisk om man inte behöver hantera viktuppgång.
Vill vara stark och ge smalhetsen fingret! Mitt värde sitter inte i min kropp.
Stressen med plugget har fuckat upp min mage och IBS:en har blossat upp igen. Smärtor som jag glömt och den konstanta uppblåstheten och halsbränna. Ändå ätit bra så måste ta hand om huvudet, slappna av mer så att kroppen också kan slappna av.
