Jag jobbar mer med acceptans att jag under PMS mår mycket sämre. Varje gång jag översköljs av ångest och katastroftankar så påminner jag mig om att det är PMS:en som orsakar den och att jag ska försöka vara lite mer nyfiken på de känslor jag får och inte få panik över dem.
I denna värld så är det nog kanske inte så konstigt heller att vara på sin vakt och väntar på att något ska sprängas, att man ska bli överfallen eller annat hemskt. Det är ju verkligheten. När jag inte har PMS kan jag stå emot de tankarna mer, är inte lika rädd. Försöker också anpassa mitt liv lite mer. Blir mer osocial och trött och försöker då ta det lugnt och ladda mer med egentid.
Trots att jag jobbar på mycket på egen hand är jag lite intresserad av att testa psykoterapi. Har hittat ett ställe och det är ingen kö dit. Bara så dyrt. Får se om jag tar tag i det eller fortsätter på egen hand. Det jag känner att jag inte fixar på egen hand är att sätta gränser gentemot andra. Läst böcker men får inte till det.
Kommentera