Att inte längre ta antidepp är som att ta bort en blockad till min kontroll av sötsaker. Jag kan trycka i mig mycket mer för att jag har lättare att känna ångest utan medicin. Försöker döva mina känslor. Detta har nu lett till en viktuppgång som jag inte haft sedan senaste graviditeten. Jag har det senaste fått känslor som jag inte haft på länge. Jag har så svårt att stå ut med viktuppgångar oavsett hur mycket. Har inte vägt mig för jag vet inte om det hjälper eller stjälper. Jag vet också att många går upp lite i vikt under semestern för man unnar sig mer och kanske rör sig mindre. Andras värde påverkas inte av det men felaktigt har jag präntat in att mitt värde avgörs av min vikt. När jag skriver det inser jag hur fel det är. Jag duger som jag är. Det är likadant med dysmorfofobi-tankar. De har dragit iväg så att jag nu oroar mig för att mitt utseende inte duger för mina barn. Att jag är en för ful mamma för dem. Men herregud kan man ju känna när man läser detta. Hur kan man tro att man enbart värderas utifrån sitt utseende?! I dagens samhälle är det ju inte så långsökt men jag tror att jag har snurrat till det alldeles för mycket.
Bär på mycket ångest och vemod. Sådant som jag vet hör livet till men jag vet inte hur jag ska sluta låta det påverka mig så negativt som det gör. Behöver kanske få lite samtalsstöd.
Kommentera