Fick idag reda på att en kompis kompis men som jag ändå både rest ihop med och festat mycket med i 20-årsåldern dog idag. Så hastigt insjuknande över helgen och hittades inte i sitt hem i tid.
Blev väldigt ledsen av flera anledningar. Dödsfall i ens närhet får mig både att bli rädd för att jag eller mina nära ska dö men också att det ger mig perspektiv, att småsaker verkligen blir småsaker och man ser det viktiga i livet. Vi vet aldrig när det är vår tid och jag vill leva livet fullt ut!
Innan detta hände har jag tänkt en del på mitt förflutna. De mörka perioderna. Jag får ångest över att tänka på att jag såg självmord som en utväg. Får ångest över att tänka på hur sjuk jag var i ätstörningen och att jag kunde se självskada som något normalt och inte farligt.
Trot det är den ökade dosen som ger mig mer ångest så får tänka på att det går över. Fokusera ännu mer på sådant jag mår bra av. Ikväll tände jag ett ljus och mediterade lite med betoning på lite. Typ 2 minuter sedan blir jag rastlös för jag känner en inre stress. Ska öva på att utöka tiden och försöka slappna av. Vara i nuet.
Kommentera