Denna cykel har måendet inte hängt ihop. Mådde dåligt när jag inte hade PMS och nu när jag har det så kan jag stundtals vara väldigt uppåt vilket jag annars inte blir.
Ett stort problem jag har är att jag vill konstant vara till lags och omtyckt i arbetslivet. Det är inte alls bra. Skapar problem. Känner mig som en vante i vinden som bara håller med. I efterhand kommer alltid funderingarna om att så tycker jag väl inte om vissa situationer och varför höll jag med hen? Det är inte så att jag aktivt ljuger utan det sker per automatik som en reflex. Blir så stressad av sociala samspel så jag är villig att hålla med alla för att inte skapa konflikter vilket istället kan leda till konflikter. Jag är inte så här privat men med kollegor så känner man dem inte på djupet och vet inte vart man har dem och då vågar jag inte. Borde se till att få hjälp med det.
En annan sak som gnager mig är min föräldraförmåga till min äldsta. Känner mig konstant otillräcklig för henne. Båda tjejerna vill "claima" mig och det är fantastiskt fint att få veta att de tycker om mig så mycket. Eller så vill de bara vinna en tävlan sinsemellan men det känns som att de älskar mig även om jag inte känner att jag förtjänar det. Jag har varit förälder i över 5 år men det är en roll jag har svårt att helt landa i. Känner mig inte "värdig" den rollen. Borde inte hålla på och klanka ner på mig själv varje dag för detta. Borde peppa mig själv till att varje dag försöka bli bättre istället och att jag förhoppningsvis inte "fuckar upp" mina barn. De visar mig mycket tillgivenhet och det är väl någon form av bekräftelse att det jag gör fungerar.
Kommentera