Börjar jobba imorgon. Jättenervös! Kommer jag komma ihåg mitt jobb?! Hur är det att träffa den kollegan jag inte gillar? Hur är den nya kollegan? Många frågor surrar i mitt huvud.
Mitt i allt har jag massa energi efter att PMS:en är borta och jag försöker styra upp aktiviteter med olika personer men inser att jag knappt har någon som vill umgås med mig. Att jag har svårigheter med kompisrelationer. Jag har en enda nära som jag fortfarande umgås med. Det kanske räcker i vuxen ålder? Jag har börjat lära mig (hoppas jag) att det är okej med ytliga vänner också och att man kan växa ifrån varandra. Känns bara så tråkigt att minnen man har inte går att återuppleva med den personen. Som att något försvinner.
Märker hur min inre kritiker trycker ner mig dagligen. Det är så negativa och elaka kommentarer som jag tänker om mig själv. Ibland kan jag upptäcka dem och försöka hitta frågasätta. Utan de tankarna skulle jag må så mycket bättre och bli en bättre person.
Kommentera