Mycket känslor just nu. Tycker inte om större förändringar. Känner mig ledsen över att snart inte vara föräldraledig. Vet att jag kände så här med första barnet och det går ju över. Man måste bara vänja sig.
Min rädsla är att jag ska dippa i arbetslivet någon gång framöver. Jag har inte jobbat i så många år på raken p g a att jag studerade i omgångar, var arbetslös, gått i olika behandlingar och varit föräldraledig i två omgångar. Jag har tänkt på föräldraledigheterna som pauser i arbetslivet. Nu ska jag inte vara föräldraledig något mer. Nu ska jag jobba till pensionen. Kommer det gå? Kommer jag orka? Orka som i att jag har ett jobb som jag trivs med. Det är väl där mitt fokus ska ligga. Hitta en bra arbetsplats. Då kommer tiden gå fort.
Jag har satt så mycket press på mig själv att jag under föräldraledigheten skulle bli en annan människa. En starkare som stod upp för mig själv och kunde sätta gränser gentemot andra. Hur ska man kunna bli annorlunda om man inte har möjlighet att träna? Tänker istället att jag ska börja träna på det när jag börjar jobba. Jag har blivit starkare under detta året. Jag har kämpat på med olika saker och jag börjar känna mig ganska sliten. Tror det kommer göra mig gott att få fokusera lite mer på mig själv. Bara en sådan sak som att få egentid när jag tar mig till och från jobbet ska jag ta tillvara på.
Kommentera