Min blogg började 2010 med ätstörningar och annan typ av psykisk ohälsa. Det senaste året har det dock bara handlat om att bli gravid.
Egentligen så spelar det ju ingen roll, jag kan blogga om vad jag känner för och de som inte vill läsa gör ju inte det, men känns som att jag frångår ämnet med psykisk ohälsa. Dock påverkar detta mig i allra högsta grad psykiskt och har fått mig att må väldigt dålig under en längre period.
Fick en insikt i helgen att få syskon inte kan vara den största prioriteringen utan jag måste vara mån om min relation till min man. Jag kan nog lätt bli besatt och i och med pandemin finns det ju inte så mycket annat att fokusera på eller distrahera mig med. Jag har ju sökt hjälp så jag tycker ändå att jag gör så gott jag kan för att ta mig ur det.
Det är inte alltid så lätt att leva i en relation. Det handlar om att balansera två personers behov. Jag har en tendens att ändå avstå från mina behov men blivit bättre på att stå på mig. Dock är det så svårt för mig att veta vad som är ok med ett dåligt mående. Hur mycket plats får det ta? Ofta känner jag mig som "the bad guy" som måste korrigera mitt beteende hela tiden. Jag gör det gärna för jag vill inte bli lämnad. Jag vet att jag klarar mig själv men jag vill inte leva själv så då gör jag allt jag kan för att jag ska bli lättare att leva med. Ska höra med psykologen (när det nu blir av...) om det går att min man är med på ett samtal för jag skulle behöva lite hjälp att förmedla mig själv på ett bra sätt.
Kommentera