När man ändå vågar öppna upp lite för en vän så möts man av att det inte märks på mig att jag känner så. Det känns ändå lite frustrerande. Det är återkommande för mig att antingen få mina känslor förminskade eller ifrågasatta. Vad beror det på? Oförmåga att spegla det jag känner på insidan? Känner jag inte det jag känner? Överdriver jag?
Jag har gått igenom objektivt tuffa händelser i mitt liv så skulle ändå säga att jag vet skillnad på känslor. Sedan menar jag verkligen inte att jag på något sätt är i närheten att må som jag gjorde förr och det var inte heller det jag uttryckte. Jag sa bara att jag inte är i fas.
När man då blir ifrågasatt, vad gör man då? Jag blir ledsen och väljer att inte fortsätta prata om mina känslor. känner typ skam att jag valde att öppna upp mig och att jag trodde på att någon skulle ta det på allvar.
Om någon läser detta och känner igen sig. Hur gör ni?
